Trinovo Insights

Retail banking i Sverige – efter 7 goda år kommer …?

2016-okt-19 08:54:00 / av Trinovo Insights

Den offentliga debatten om banking domineras sedan några år helt av digitalisering, fintech och regleringar. Ibland med inslag av teknikfokuserat tunnelseende. Vad händer under tiden med bankernas intjäningsförmåga? Vi ställde oss frågan ”efter 7 goda år kommer?”, inledde en analys och diskussion med ett 20-tal aktörer på marknaden. Och svaret blev oroväckande.

Sedan krisen har svenska bankers lönsamhet ökat med nästan 50 mrdkr. 2/3-delar av detta kommer från hushållens bolån genom kraftigt ökade marginaler och stigande volymer. Resten kommer från hushållens ökade sparande som kunderna fortsätter att betala väldigt mycket för. De svenska storbankerna har i dagsläget en avkastning på eget kapital på ca. 13%, vilket vida överskrider sina kollegor i resten av Europa. Detta i en lågräntemiljö. Fantastiskt?

12

Få tror bolåneracet kan upprepas, tvärtom kommer sannolikt bolånetagarnas subventioner av resten av kunderna att reduceras. Ökad reglering, sämre kundvillkor, ökad pristransparens och en avstannade volymutveckling är bakomliggande faktorer. Det kan lätt minska lönsamheten med 20 mrdkr trots ökade volymer som dessutom kräver mer kapital. Frågan är dock om någon verkligen vill utmana oligopolet på bolånemarknaden. Det spekuleras om både nya aktörer och befintliga som har större intresse att öka sina andelar. Det är en marknad med klara stordriftsfördelar och med betydande inträdeströsklar så helt nya aktörer får det svårt.

På sparandemarknaden är prisanpassningen nedåt redan igång, men har fortfarande långt kvar. Endast 13% av hushållens fondsparande ligger i indexfonder och jättar så som Vanguard erbjuder börhandlade fonder med priser under 10 punkter – detta är 1/10-del av snittpriset för en aktiefond i Sverige. Och vi flyttar pengarna med en knapptryckning. På placeringsmarknaden är det lokala oligopolet i praktiken borta, men många kunder sitter kvar i ett alldeles för dyrt sparande. Svenskarna sparar dock som aldrig förr, men pengarna flödar mest in i pensionsprodukter och den guldålder som branschen upplevt på tjänstepensionsmarknaden är definitivt över. Nu är det standardisering och låga kostnader som gäller. Så trots volymökning kan lönsamhetstappet uppskattas till minst 10 Mrdkr med betydande risk för ytterligare fall.

344

 

Samtidigt har bankernas kostnader faktiskt ökat sedan krisåren. Inte minst är detta drivet av stora behov av IT-investeringar och compliance. Intressant är att väldigt lite av investeringarna under senare år har skapat nya intäkter utan mer tillfredsställt samhällets behov av skydd och kundernas behov av nya tjänster och mobillösningar – som man inte tar betalt för! Hur många nya tjänster har bankerna skapat under senare år som man faktiskt får betalt för? Har bankernas affärsutvecklingsförmåga tagits över av regelrättrådighet och kostnadsjakt? Och vad gäller det senare har man gjort stora insatser, men nettoeffekten är inte helt positiv och samtliga storbanker sitter fortfarande kvar med ett behov av att förnya sin IT-struktur till en kostnad av flera 10-tals mrdkr.

De nya utmanarna – de s.k. Fintechbolagen – har hittills varit duktigare på att marknadsföra sig och öka sina värden än på att ha någon verklig effekt på marknaden. Ovanligt många satsar på områden med relativt begränsade direkta intjäningsmöjligheter såsom betalningar. Det berör många, får stort genomslag, men är inte direkt något stort hot mot systemet. Tvärtom är samtliga lösningar helt beroende av de nätverk och system som de traditionella bankerna byggt upp lokalt och internationellt. De traditionella bankerna har en historia att backa bort från dessa områden när de blir allmänt tillgängliga och inte längre är lönsamma. Kanske kommer det hända igen när det gäller det vi lite slarvigt kallar digitala betalningar? Indirekt kanske detta så småningom leder till att de traditionella aktörerna tappar fotfästet hos sina kunder, men fintech-bolagen måste hitta vägen till lönsamhetshjärtat för att verkligen hota storbankerna. Hittills har vi sett väldigt lite av detta. Alternativt skall de göra en ”Media” som så många pratar om – och leva på reklamintäkter, vilket dock visat sig svårt för andra än de allra största. Bankernas transaktionsdata är en guldgruva – om man får och har förmåga att utnyttja informationen - för att skapa nya affärer och erbjudanden. Enbart reklamvärdet är för litet när den globala reklammarknaden växer med 5% per år trots att spelare som Google och Facebook lever på dessa intäkter.

Vad gäller fintech har dock debatten nyanserats under senare tid och samverkan verkar vara den gemensamma uppfattningen om vägen framåt vilket vi kortsiktigt bedömer vara i allas intresse. Men det återstår att se om någon med ett uppbyggt kundförtroende, kundvänliga lösningar och en historia av lönsam affärsutveckling kommer att utmana kärnan i de traditionella bankernas verksamhet och lönsamhet. Här vet ingen svaret idag, men de svenska bankerna är faktiskt bland de få som har position, framförhållning och kapacitet att respondera på detta (vilket är väldigt olika mot flera gravt digitalt underutvecklade marknader i den utvecklade världen).

Bankerna stå inför en reell och stor lönsamhetsutmaning som kommer kräva en klok utvecklingsstrategi – som dock självklart är olika beroende på var man står, vad man kan och vilken ambition man har. Men helt klart är att det för etablerade aktörer gäller att - Bromsa hårt, men utan att tappa greppet och att parallellt - Gasa och tänk nytt som levererar kundvärde och lönsamhet.

5

6

 

Ur ett kundperspektiv finns flera alternativ i framtiden – och inte bara ett – vilket det ibland framställs som. Total open banking kommer förmodligen vara en teknisk möjlighet, men hur många kunder kommer känna sig trygga med det? Den digitala världen har ju inte inneburit ”the death of the middleman” utan möjligen att nya mellanhänder – och mycket dominanta sådana – har vuxit fram. Tänk Amazon, Uber, Airbnb och t.o.m. Google m.fl. Vissa av oss – Do-It-Yourself-bankers – kommer älska att shoppa runt, men flertalet bedömer vi behöver och vill ha en ”aggregatör” som de litar på hjälper och dem att hitta rätt. Vem har bäst förutsättningar att ta på sig den rollen i framtiden och hur långt kommer öppenheten gå?

78

 

Dagens storbanker har en exceptionellt stark utgångspunkt med kunder, kanaler, basprodukter, grundförtroende och lönsamhet. Men de kan lätt komma in i en nedåtgående spiral för att på kort sikt försvara en lönsamhet i sina produkter och avkastning till sina ägare där man bjuder in till konkurrens och kunderna börjar ta konsekvensen och flyttar. De senaste kundnöjdhetstalen är också en katastrof för vissa storbanker och frågan är om man når en missnöjesnivå som verklig gör att folk flyttar trots sitt grundläggande förtroende. Storbankerna behöver istället verkligen se över sin affärsmodell så som att ta betalt för sina bastjänster och därmed lätta på beroendet av lättflyktiga produkter. Att kunna få alla sina behov tillgodosedda av en aktör, som har beprövade och pålitliga system, är väldigt attraktivt för många kunder. Deras roll som ”aggregatorer” av kundernas affärer kommer dock utmanas av ”open banking”, men tekniska möjligheter innebär inte nödvändigtvis affärsmöjligheter. Och på en massmarknad finns det mer än en typ av kund och även storbankerna och andra etablerade aktörer kommer vara spelare på denna öppnare marknad.

De ”gamla utmanarna” – våra s.k. Nischbanker – kan vara riktigt illa ute. Om de baserat sin affärsmodell på storbankernas skyddsnät av höga priser på enskilda produkter kan riskerna vara riktigt stora. Flertalet saknar möjlighet till kraftiga kostnadsrationaliseringar (redan färre anställda och inga kontor att lägga ned) och kan vara beroende av enskilda produkter som antingen myndigheterna (Interchange cap) eller marknaden (fondpriser) stoppar överlönsamheten i. Produktexcellence kanske inte kommer räcka? Har man däremot en affärsmodell byggd kring att följa en särskild kundgrupp och verkligen drivs av att serva finns det större förutsättningar (tror vi). Se exempelvis finansiella aktörer som byggt sin affärsmodell på att följa detaljhandlare, inte minst på nätet, och integrerat finansiella och processstödjande tjänster likt ”trojan horses”. Frågan om behovet av breddning kommer dock hela tiden finnas där och den ständiga förhoppningen om att det är lättare nu med modernare system.

9

 

Kanske kan dessa företag ha en plattform för att dra nytta av den ökade transparens som vi går mot genom t.ex. PSD2 och dess ”access to account” samt branschöverskridande samarbeten som Min pension. Det ger möjlighet att knyta ihop kundernas affärer på ett otraditionellt sätt. Renodlade kund- och distributionsfokuserade aktörer kan här ha ett försteg om de bygger kunderbjudanden med just prissättning. Kan de bli de nya ”aggregatorerna”?

De nya utmanarnas största möjlighet ligger i samverkan med etablerade aktörer. Och här finns också systemets största värdeskapande möjligheter. Ett spännande alternativ vore om någon hittar en lönsam affärsmodell för en ny aggregator på marknaden – vid sidan om dagens storbanker. Tyvärr har vi sett väldigt lite av detta och mer av fragmentariska initiativ.

Allvarligaste av allt är den relativa bristen på lönsam affärsutveckling – utvecklade tjänster som man tar betalt för. Har finanssektorn tappat förmågan och alltmer utvecklats till en statskontrollerad koloss som saknar självförtroende att ta betalt för ens de mest fantastiska nya tjänster så som Swish. Det finns ju enorma behov; Bolån har inte utvecklats på många år, mängder av privatpersoner har verkliga behov av hantering av sin balansräkning, nya placeringsprodukter för en lågavkastnings-marknad (som inte bara betyder lägre pris), ärliga riskreduceringsprodukter t.ex. avseende valutarisker i en alltmer global placeringsmarknad, utnyttjande av transaktionsdata för utveckling av nya tjänster och erbjudanden till kunderna, access to market tjänster på lånesidan precis som på placeringsmarknaden, kombinationer av tjänster och krediter i form av nya leasinglösningar, fullt uppdaterade och transparenta aggregeringstjänster, mm.

Den största utmaningen, men kanske också den stora intäktspotentialen, är att få betalt för den bästa och mest effektiva infrastrukturen och kundgränssnittet i världen. Hur har bankvärlden återigen fallit tillbaka till ett beteende där allt detta levereras i princip gratis? Det är ju inte en naturlag att ha gratis tillgång till din bank både fysiskt och via flertal kanaler 24/7 och kunna göra betalningar säkert och gratis. Andra branscher har lärt sig ta betalt för tillgång till en infrastruktur av tjänster – och då talar vi om hundratals och upp till tusen kr per månad och hushåll. Varför kan inte bankerna göra detta istället för att hänga kvar vid lönsamheten i lättflyktiga produkter. Dags att se över affärsmodellen och få igång en lönsam affärsutveckling. Utgångspunkten måste vara kundernas behov och vad de vill betala för. Och det finns stora och inte minst olika behov, men hushållens växande och alltmer komplexa balansräkning är det mest uppenbara behovet. Vem kommer skapa ”Mitt sparande” med transparens över leverantörer, produkter, risker, skatter, utbetalningsmöjligheter etc.

1011

 

Hör av dig till någon av oss så berättar vi mer.

Tomas Dahlqvist

Christian Rutz

Gunnar Winqvist 

Trinovo Insights

Publicerat av Trinovo Insights

Trinovo Insights bedriver nyhetsbrev med insikter inom IT-management och Retail Finance som utkommer ca 3 gånger per år vardera. Lämna din mailadress så håller vi dig uppdaterad när vi publicerar något nytt. Vi spammar inte, vi lovar.

Håll dig uppdaterad med Trinovo Insights